Ompysslade

I 1,5 timme fick vi njuta av en kombinerad fotskrubb och fotmassage. Dessutom avslutades fotmassagen med lite arm- och ryggmassage! Det var helt underbart att få bli ompysslade så länge och samtidigt bli bjudna på te och frukt. Vågar påstå att det kommer bli ett par till innan vi åker hem. :)

Snorkling vid Similan Islands

Vi valde att åka ut på en heldagstur till Similan Islands med Linda och Micke i mellandagarna. En speedboat tog oss till öarna nr 4, 5 och 8 av nio stycken. Vi plaskade runt bland korall och fiskar på tre olika ställen och fick även möjligheten att gotta oss i ca 1 timme på två olika vackra stränder. Det var en rolig heldag, även om lunchen inte var den bästa!

Bästa överraskningen var när Linda skrek på oss andra att hon fått syn på en sköldpadda. Alla 4 låg stilla och kikade ner på denna fantastiska varelse i säkert 15 min. :) Vi fick även se en vattenorm och en barracuda av modell större.

Julafton 2009

Började dagen med en rejäl och mycket god hotellfrukost. Mums! Sen bar det av till White Sand Beach med Linda och Micke. Stranden ligger strax norr om Khao Lak och var alldeles underbar. Här spenderade vi många timmar med att sola, bada och inte göra något alls, vilket inte var helt fel! Det var ca 35 grader i luften och ca 30 grader i vattnet :)

På kvällen träffades vi på Linda och Mickes hotell för att äta "galamiddag" på beachen. Det blev bland annat bakad potatis, grillad barracuda, ris, räkor i sötsur sås, nudlar och grillad kyckling till julmiddag. Annorlunda men gott. Underhållningen bestod av en berusad jultomte från Tyskland och dansande ladyboys, vilket vi inte uppskattade lika mycket som maten. Middagen avslutades med att vi skickade iväg en thailändsk rislampa upp i natthimlen och ut över havet. En mysig tradition här i Thailand.

Detta är som sagt ett annorlunda sätt att fira jul på men minst lika trevligt. Vi hade en underbar dag som vi aldrig kommer att glömma! :)

Julkort!

Här kommer ett julkort från Khao Lak, Thailand! Hoppas att ni alla får en riktigt God Jul med nära och kära. Imorgon kommer vi att ligga vid poolen, bada, få massage, äta gott och dricka drinkar. :) Ikväll öppnar Anna och Linda sin första julklapp, de ska nämligen på manikyr och pedikyr! Grabbarna nöjer sig med att köra moppe. :) Nu tar vi en julpaus och återkommer eventuellt i mellandagarna.

Julgodis till våra läsare

Här kommer lite julgodis till våra kära läsare! Hoppas att ni gillar bilderna från Australien, Singapore och Malaysiska-Borneo. Är det uppskattat så kanske det kan bli ett gäng nyårskarameller i mellandagarna. :)

Som vanligt ligger även en länk till bilderna i den högra spalten. Har ni glömt hur man öppnar upp bilderna och får fram kommentarerna? Klicka här!

Thailand igen

När vi flög tillbaka till Thailand från Phnom Penh landade vi i Bangkok kl 1900. Träffade en trevlig tyska på planet som vi delade taxi med in till Khao San Road i centrala Bangkok. För att spara pengar delade vi även ett 3-bäddsrum med tyskan. Dagen efter hade vi svårt att veta hur vi skulle ta oss vidare ner till Khao Lak inför jul. Antingen var flygstolarna slut eller extremt dyra. Frågade runt inne i Bangkok efter en bussresa ner men vi tyckte att även de var dyra. Tillslut tog vi en tuk-tuk ut till en av tre busstationer och hoppades att vi valt rätt. Fick tag på en billig 11-timmars busstur direkt till Khao Lak, så vi var framme kl 07.00 idag! Checkade in på vårt finfina julboende och fick tag på vår inlämnade väska! :)

Phnom Penh 2

Efter tre dagar i Siem Reap var det dags för en skumpig bussfärd tillbaka till Phnom Penh. Den här gången kände vi oss bättre till mods. Det beror nog på att vi varit i Kambodja i nästan 1 vecka och att det var andra gången vi besökte staden. Att vi hittade ett billigare och mer central boende bidrog nog också. Även om vi är vana både att resa och storstäder så behövde vi två besök till PP för att trivas. Vi hade 1,5 dag att utforska denna miljonstad.

Tortyrfängelset S-21: Under ca 3 år (1975-1979) härskade dåren Pol Pot i Kambodja. Massor av människor blev då både torterade och mördade på grund av att de var utbildade såsom läkare, ingenjörer m.m. eller helt enkelt för att de var stadsbor. Runt om i landet fanns flertalet fängelser. Den största hette S-21 och låg i centrala PP. Byggnaden var från början en gymnasieskola som de byggde om med celler och tortyrrum. Idag har man gjort om fängelset till Toul Sleng-museumet med videovisning, fotoutställningar samt information kring den själv välutbildade Pol Pot (hur han kom till makten, hur han härskade och hans ideologi). Det mesta som skedde på S-21 dokumenterades noggrant, precis som i koncentrationslägren under WWII.

Killing Fields: När människor (män, kvinnor och barn) hade förhörts och torterats i ett par månader på S-21 blev de förda till Choeung Ek med lastbil. Alla fick händerna bakbundna och förbundna ögon innan de lämnade S-21. Framme vid Choeung Ek, mer känt som Killing Fields, blev de uppropade en och en. De blev ledda till en grop där de mördades och blev begravda i en massgrav. Det var en otäck och känslosam upplevelse att gå omkring bland både uppgrävda och ouppgrävda massgravar. Tänk att någonting så hemskt har kunnat hända på 70-talet!

Royal Palace: Besökte kungahuset i PP.

Shopping: Hann såklart med en del shopping till oss och även några julklappar! :)

Blind massage

Tyckte att vi förtjänade en rygg- och nackmassage efter att ha cyklat runt bland templen i flera timmar. Vi besökte ett ställe i Siem Reap som heter Seeing Hands Massage och som namnet antyder så är det blinda människor som jobbar där. Hade ingen aning om vad vi gav oss in på men man måste ju prova för att veta.

Det var inte hygieniskt och vi blev mörbultade trots att vi valde en mildare variant. Är riktigt glada för att vi inte tog "strong"! Massagen i sig var det inget fel på men de var lite väl hårdhänta. Det var en intressant upplevelse men det är inget som vi skulle vilja göra om!

Grundlurad?

Vid varje tempel finns det både barn och vuxna som vill sälja vatten, mat, vykort, armband, kapsylöppnare mm. Allt möjligt alltså! Vi blev tillslut väldigt trötta på alla dessa försäljare som försökte alla möjliga knep för att få oss att köpa något.

När vi besökte templet Ta Som kom en söt liten tjej fram till Thomas som ville att han skulle köpa 10 vykort för 1 $. Thomas sa nej flera gånger och då började hon räkna vykorten för att visa att han verkligen skulle få 10 st. Varje gång han sa nej räknade hon på ett nytt språk. Tillslut hade hon räknat till tio på engelska, spanska, tyska, franska och italienska. Då sa Thomas "Kan du räkna på svenska?" och den lilla tjejen tänkte ett litet tag innan hon sa "ett, två, tre...nio, tio". Thomas blev väldigt charmad men ville fortfarande inte köpa några vykort och sa nej ytterligare en gång. Efter ett par minuter frågade tjejen om Thomas ville spela luffarschack. Thomas tackade ja för att vara snäll. När tjejen hade satt två kryss och Thomas skulle sätta sitt andra sa hon "Vinner jag så köper du tio vykort och vinner du så slutar jag fråga". Detta var en utmaning Thomas inte kunde säga nej till. 2 minuter senare hade han köpt 10 vykort! :)



Thomas vill inte erkänna att han blivit grundlurad av den lilla tjejen utan hävdar att han lät henne vinna. Vad tror ni?

Soluppgång vid Angkor Wat

Angkor Wat 06:15 den 20 dec

Det var riktigt jobbigt att masa sig ur sängen kl 04:00 men det var verkligen värt det! :)

Templen i Angkor

Man kan köpa 1, 3 eller 7-dagars pass in till templen i Angkor. Vi valde att köpa ett 3-dagars pass för att ha möjlighet att få se och utforska flera av templen utan att stressa. Lägger med en karta, lånad från Wikipedia, över området.


Dag 1 hyrde vi en tuk-tuk som körde oss hela dagen. Valde att ta de mindre templen runt det kända Angkor Wat först. Vi besökte Pre Rup, Eastern Mebon, Ta Som, Neak Pean och Preah Khan. Det tog oss 6 timmar att hinna med alla "små-tempel". Avslutade dagen med en snabbvisit i både Bayon (Angkor Thom) och Angkor Wat.

Dag 2 hyrde vi en varsin cykel och gick upp kl 04:00 för att hinna äta frukost och cykla de ca 5 km till Angkor Wat innan kl 06:00, då solen går upp. Vi ville vara tidiga för att kunna få en bra plats, men redan 05:30 hade 100-tals människor hunnit före oss! Men vi lyckades armbåga oss fram till en bra plats. Efter soluppgången cyklade vi till Angkor Thom och gick runt bland alla de tillhörande templen. Det tog ett par timmar att avverka. Cyklade sedan österut till Ta Prohm. Tänkte besöka Angkor Wat på vägen hem men då klockan hunnit bli 16:00 och vi var trötta av all cykling och alla trappor åkte vi tillbaka till hotellet.

Dag 3 tog vi en tur bara till Angkor Wat, som är det mäktigaste templet av dem alla. Vi hade nämligen inte lyckats hinna med att utforska insidan av templet på två dagar. På grund av att vi skulle med bussen till Phnom Penh redan kl 12:00 så hann vi bara med ett kort besök på 1 timme.

Phnom Penh

Vi hade tänkt utforska Phenom Pehn i en dag innan vi skulle ta bussen till Siem Reap, för att få en vilodag från resandet. Det räckte med en eftermiddag/kväll i PP för att vi skulle ändra våra resplaner. Vi tog bussen redan nästa förmiddag. Vet inte varför men båda två kände att vi inte ville vara kvar. Vi gick på magkänslan och ”flydde” norrut.

3 dagar på Mekongfloden

På en vecka i Vietnam hann vi bara med ett par dagar i Ho Chi Minh City och att ta oss till Kambodja via Mekongfloden. Vi gjorde det enkelt för oss och bokade en 3-dagars paketresa. Inte vad vi planerat från början men i efterhand visade det sig vara ett bra alternativ. Annars hade vi fått göra dagsturer och sedan ta en halvdags bussresa mellan HCMC och Phenom Penh men nu reste vi och fick uppleva Vietnam på samma gång. Klart att det var väldigt turistigt vilket var tråkigt men det var vi inställda på. Det vi inte hade väntat oss var att vi skulle få samma dåliga guide som dagen innan vid Cu Chi-tunnlarna.

Första dagen åkte vi båt på Mekongfloden från HCMC till några öar utanför Ben Tre. Där stannade vi för att besöka en kombinerad bi- och ormfarm. Vi fick prova honung, honungsvin, fruktgodis och 50 %-igt ormvin. Honungsvinet smakade som wiskey och ormvinet smakade bara sprit. Fick åka en kort kanotfärd innan det var dags för en sen lunch. Sedan tog vi båt tillbaka till Ben Tre och eftermiddagen spenderade vi på en buss till Can Tho.
Andra dagen tog vi båt från Can Tho till Cai Rang floating market. Här fick vi se hur 50-talet båtar sålde och bytte varor med varandra. Härifrån tog vi båten till en rispappersproducent och till en risfabrik innan vi återvände till Can Tho för lunch. Efter maten var det dags för ytterligare en eftermiddag i buss. Vår slutstation var gränsstaden Chau Doc.
Tredje dagen blev det en båttur till en fiskfarm och till den lokala fiskarbyn Cham i Mekongdeltat. Vid lunch blev vi upplockade av en annan båt som tog oss till Kambodjas gräns. Vi fick som vanligt fylla i en rejäl bunt med papper för att få visum och för att komma in i landet. Efter ett par timmar i båt, väntsalar och i minibuss var vi äntligen framme i Kambodjas huvudstad Phnom Penh.

Önskar att vi hade haft mer tid att utforska och resa runt på egen hand i Vietnam. Vi hade gärna velat resa längs östkusten och besöka huvudstaden Hanoi några dagar, men vi hade bara en vecka och hade behövt tre för att hinna med allt.

Cu Chi-tunnlarna

I lördags (12/12) åkte vi med på en guidad tur till Cu Chi-området där motståndsrörelsen (Viet Cong) grävde några av de välkända tunnlarna under bland annat Vietnamkriget. Det skulle vara en halvdagstur men bussen hämtade upp oss kl 09:00 istället för 08:20 och vi kom tillbaka 15:30 istället för 14:00. Vi var rätt trötta och hungriga när vi kom tillbaka då det inte ingick lunch.

Besöket var dock väldigt roligt och intressant! I turen ingick 120 meter grodgång i en liten mörk tunnel. :) Vi fick nästa klaustrofobi när vi kröp fram 4-10 meter under jorden. Förstår att amerikanerna hade svårt att följa efter ner i tunnelsystemet. Då var tunnlarna dessutom gillrade med en massa fällor. Det var svårt att förstå att människorna i detta område en gång levde i dessa tunnlar. Tunnelsystemet består av tre nivåer och vi kröp bara i det första, vilket räckte gott och väl då tunnlarna blir smalare ju djupare man kommer. Det roliga är att man har utvidgat "prova på - tunneln" för att turister ska få plats plus att det har satt in ledljus. Trots det tyckte vi att det var väldigt trångt och mörkt.

Vi fick även se hur vietnameserna gillrade olika typer av horribla fällor i djungeln. Fällorna varierade i storlek och utformning men gemensamt för dem var att de var riktigt otäcka och otroligt effektiva!

Det är oundvikligt att inte bli berörd när man går på krigsmarker. Bara tanken på hur det kan ha sett ut och på hur många människor som avlidit får en att rysa.

Vietnamkriget

Vi har besökt The War Remnants Museum i centrala HCMC. Utställningen visar Vietnamkriget genom vietnamesiska ögon. Vi fick bland annat reda på den bakomliggande historien, hur mycket kemikalier och bomber USA släppte ner över Vietnam, hur krigsfångar hölls fångna på ön Phu Quoc och hur vietnameser påverkades och fortfarande påverkas av kriget. Än idag finns det odetonerade bomber kvar och vattendrag samt marker är förorenade av många olika miljögiftiga kemikalier. Till följd av all den kemiskabombningen under kriget har många vietnameser fått eller fötts med deformerade kroppar och många kan inte ens få barn. Den miljöfarligaste kemikalien som användes kallades Agent Orange och bestod av dioxin.

Det fanns även en utställning som hyllade krigsfotografer och korrespondenter som avlidit under kriget. Den utställningen var väldigt intressant och lärorik. Fotografier tagna av japanska, amerikanska och vietnamesiska fotografer skildrade kriget in-action.

Det är svårt att föreställa all den förödelse som Vietnam utsattes för. Men vi har fått en bättre förståelse och en annan inblick i vad som en gång utspelats i detta land.

Mopedtjuvar

Vi har hörtalas om att det finns en hel del "mopedtjuvar" här i HCMC. Det är två tjuvar som sittandes på en moppe sliter med sig handväskor och kameror från turister. Vi går därför med en liten ryggsäck som är svårare för tjuvarna att ta. Den utan ryggsäck försöker dessutom gå ytterst på trottoaren, alltså närmast vägen. Allt för att försvåra så mycket som möjligt för tjuvarna!

Oftast får man bara höra historier från andra, som i och för sig är tur för oss, men idag fick vi se en mopedtjuv in-action. Det var ett gäng tjejer som gick längs med gatan och alla hade handväskor. En moped swishade förbi, så som de brukar, först oss och sedan tjejerna. Helt plötsligt såg vi hur ena tjejen slets med mopeden och slungades ut i gatan. Först trodde vi att hon blivit påkörd men när moppeföraren gasade på ordentligt efter olyckan förstod vi att det var tjuvar. Hörde dessutom från någon i folkmassan, som samlades efter tumultet, att hon blivit av med väskan. Allt verkade ha gått bra med tjejen, bara några skrapsår och en ömmande vänsterarm. Det var faktiskt riktigt otäckt att bevittna väskstölden!

Vi tycker härmed att HCMC är en riktigt galen stad. Inte nödvändigtvis otäck utan snarare väldigt oförutsägbar. 5 minuter efter olyckan kommer dessutom en kille fram till oss och undrar om vi ville köpa marijuana. Ja, det gäller att ha fötterna på jorden och inte stressa upp sig så att man kan njuta av de positiva saker som HCMC och Vietnam har att erbjuda.

Cyclo

Trafiken i Ho Chi Minh City är riktigt galen! Det är bilar, mopeder och cyklar överallt. Ett fåtal gatukorsningar har trafikljus men i de flesta tycker vi att det verkar som om regeln "Gasa, blunda och hoppas på det bästa" gäller. Mitt i detta kaos ska vi gångare ta oss fram! Det gäller att vara bestämd, lite våghalsad och inte göra några hastiga rörelser. Med lite tur väjar de flesta trafikanterna för dig!
Idag valde vi att ta oss runt stan skjutsad på en cyclo, som är en specialbyggd cykel. Lite svårt att förklara så det blir en bild istället. Vår glada chafför heter Ben. :)

Högertrafik

Vi har blivit så vana med vänstertrafik att vi fick en chock när vi kom till Vietnam. Det känns riktigt konstigt att se bilar köra på höger sida. Undrar hur det blir när vi kommer hem och ska köra bil för första gången efter resan?!

Många nollor blir det!

I Vietnam är det lätt att bli miljonär! Det räcker med att gå till en bankomat och ta ut ca 400 kr så vips är du miljonär. Det är nämligen så att 1 kr motsvarar ca 2400 vietnamesiska dong. Det blir många nollor att hålla reda på :) En 33 cl coca cola kostar 9-12 000 VND och en lunch ca 55 000 VND.

Igår besökte vi den stora marknade Ben Thanh. Här säljer de sidentyger, billiga kopior av märkeskläder, mat, skor, parfymer, souvenirer m.m. Vi passade på att köpa lite kläder. Anna prutade ner ett par byxor med ca 200 000 VND och Thomas en t-shirt med ca 60 000 VND.

HCMC (Saigon)

Nu är vi framme i Ho Chi Minh City som tidigare hette Saigon. Vi anlände i förrgår kväll med flyg från Phuket. Det var faktiskt billigare att flyga från Phuket än Bangkok trots att flygresan är ca 50 minuter längre! Vi fick skjuts från Khao Lak till flygplatsen av chefen på vårt guesthouse. Det var en trevlig tur och vi fick lära oss thailänska och om den thailänska kulturen. Hon lovade till och med att lära oss laga thai-mat när vi kommer tillbaka. :)

Flygresan tog omkring 2 timmar och vi landade kl 21.00 i Vietnam. Som vanligt landar vi så sent att alla billiga bussar slutat gå för dagen. Det fick bli en taxiresa in till centrum (distrikt 1) för 8 US$ eller 140 000 VND vilket var överkomligt. Vi åkte med en trevlig kvinnlig taxichafför som pekade ut några sevärdheter i HCMC på vägen till vårt förbokade hotell. Chaffören lärde oss att säga Xin chao = Hej och Cam on = Tack. Man kommer förvånansvärt långt med dessa två små ord.

Hittills hade allt gått smidigt... När vi kom till vårat förbokade hotell visade det sig att de inte hade några rum kvar men att de hade vår bokning! Rummet vi skulle ha var tydligen ockuperat av en kille som blivit sjuk under dagen och som hotellet inte hade hjärta att slänga ut. Just då blev vi oerhört irriterade pga att vi var trötta efter resan och att klockan hade redan hunnit bli över 22. Det kändes dessutom som om killen i receptionen mest var orolig för att vi skulle skriva en dålig recension om hotellet. Han släpade med oss till ett grannhotell för att boka in oss där istället. Vi krävde att få se rummet innan och tillslut gick de med på det. Det räckte med att titta in för att veta att killen försökte kränga på oss ett rum som var riktigt mycket sämre än hans egna hotell. Det kallar vi dålig service. Vi tvingade honom att ringa runt till olika hotell i närheten men det var fullt överallt. Tillslut fick han tag på ett rum och pekade ut vägen för oss. Tycker åtminstone att han kunde ha följt med och visat oss. Vi hittade tillslut hotellet som han ringt upp men vi sket fullständigt i att bo där.

Hittade istället ett eget litet hotell som heter Ngoc Minh som ligger i en tyst liten gränd i närheten av den lite större vägen D Bui Vien. När vi checkat in och gick ut för att äta en bit mat upptäckte vi att alla hotell som för en liten stund sen var öppna nu var igenbommade och att allt var släckt. Tydligen stänger hotellen kl 23.00 i det här området. Så lite flyt hade vi ändå. :)

Julboende

Det har inte varit lätt att hitta julboende för ett hyfsat billigt pris, bra standard och nära Nang Thong Beach i Khao Lak. Men efter en halvdags slit (köra runt med moppen och fråga på olika resorts) lyckades vi tillslut hitta ett hotell som uppfyllde i stort sett alla våra krav. Jippi! Vi alltså kommer att fira jul på Khaolak Countryside Resort and Spa. Nyår har vi ingen aning om vart vi hamnar än. Vem vet det kanske blir i en hydda uppe bland träden i Khao Sok nationalpark? Inget bestämt ännu.

Ytterligare ett stort plus med hotellet är att vi får förvara ena ryggan där tills vi kommer tillbaka! Det innebär att vi reser runt med enbart Annas 50-liters ryggsäck i 14 dagar när vi är i Vietnam och Kambodja. Skönt att inte släpa på så mycket. Håller dessutom tummarna att väskan och innehållet är kvar när vi återvänder...

Förnya visumet

Som svensk får man 30-dagars turistvisum gratis när man landar i Thailand. Man kan söka om ett längre visum innan man lämnar Sverige men det kostar så det gjorde inte vi. Istället väljer vi att resa ut ur Thailand och komma tillbaka när det är mindre än en månad kvar tills vi lämnar Bangkok mot Sverige. Alltså får vi inte återvända till Thailand innan den 21 december. Totalt kan man stanna i 90-dagar under en 6-månaders period utan att ansöka om visum men då måste man lämna landet var 30e dag. Det finns ytterligare en konstig regel som innebär att man måste flyga in i landet för att få 30 nya dagar. Kommer man via landvägen får man bara 15 dagar. Låter det krångligt? Vi tycker att det är väldigt krångligt!

Vi har bokat flyg från Phuket till Ho Chi Minh City i Vietnam och kommer att stanna där i ca 1 vecka. Sen tar vi buss från Vietnam till Kambodja och stannar där i ytterligare ca 1 vecka innan vi tar flyg från Phnom Phen till Bangkok. Känner redan nu att vi har för lite tid i dessa länder men vi får göra det bästa av situationen. Vi vill nämligen tillbaka till Thailand och till Khao Lak för att fira julafton.

Födelsedag

Den 7 december var det Jörgens födelsedag. Jörgen jobbar som yrkesdykare till vardags så vad passar bättre än att åka ut till Similan Islands för att göra två rekreationsdyk. A, T och J blev upplockade på våra respektive hotell tidigt på morgonen och blev körda till hamnen söder om Khao Lak. Där fick vi kliva på en speedboat som körde oss i 1,5 timme ut till en dykbåt. Första dyket gjorde vi vid ö nr 9 på en dykplats som kallas för Breakfast Bend. Vi hade turen att få se en leopardhaj redan efter 5 min. Riktigt fin! Andra dyket hette Turtle Rock och låg vid ö nr 8. Här var korallen lite bättre och djurlivet rikare. Lyckades få syn på 6-8 spotted stingrays som låg gömda i sanden. Jörgen hade med sig en kamera så förhoppningsvis kommer det ut något kort och eventuellt någon film från äventyret.

Efter dykningen blev vi bjudna på middag på Viking Steakhouse av födelsdagsbarnet. Tack så mycket igen! När vi var iväg på dykningen hade Helena letat upp ett bageri som bakade muffinsbakelser. Avslutade kvällen hos HoJ med riktigt goda muffins och kortspel.

Det var en riktigt trevlig dag! Vi hoppas att Jörgen är nöjd med sin "27-års" dag och att vår present kommer till användning!

Nybörjare

Mopparna man hyr i Thailand är automatväxlade vespor, 125 kubikare. Alltså hyfsat enkla cyklar att manövrera. Det största problemet för turisterna brukar vara att komma ihåg att hålla sig på vänster sida i trafiken. Vi har ju kört mer vänster- än högertrafik det senaste halvåret så det är ett mindre problem för oss. Annas största problem är att hon aldrig har kört moppe i hela sitt liv utan har nöjt sig med att åka med eller ta cykel. Men nu tyckte Thomas att det var dags att ändra på det!

Vi letade upp en folktom och plan gatusnutt att övningsköra på. Efter ett par minuter fick Anna hyfsad kontroll på gas, broms och balans. Vi lyckades faktiskt ta oss framåt! En kvart senare var Anna fast och till Thomas förvåning var vi ute på huvudgatan och på väg tillbaka till hotellet.

Nu är det nästan slagsmål om vem som ska köra varje gång vi tar moppen! :)

ATV

Det räckte inte för grabbarna att hyra moppe i 4 dagar utan de var även tvungna att "köra av sig" på en varsin ATV. :)

De tog moppen ut i djungeln till ett ATV-center. Där fick de en varsin fyrhjuling (ATV) och tillsammans med en egen guide satte de ut i djungeln utanför Khao Lak. Turen tog ca 1 timme och gick på grusvägar och i vattendrag. Tyvärr var det inte riktigt vad de tänkt sig då fyrhjulingarna var gamla och de körde mer på vägar än i terrängen. Vägarna var dessutom väldigt steniga så de kunde inte sladda så mycket som de önskat, men de var nöjda ändå.

Minibuss till Khao Lak

Efter ett par dagar på Phi Phi med många turister, moonlight-parties och lite för många försäljare valde vi att åka vidare. Vi gillade verkligen Phi Phi men det räcker med ett par dagar i taget. Lutar åt att vi åker tillbaka efter jul och nyår.

Det blev färja från Phi Phi till Krabi först. Det var en behaglig tur med solsken och nästan inga vågor. I Krabi blev vi upplockade av minibussen som skulle köra oss till Khao Lak, eller det var vad vi trodde i alla fall. Efter ca 15 min stannade vi till vid en kombinerad busstation och hotellbokningscentral. Vi var i och för sig inte förvånade eftersom vi blev avkastade på samma ställe när vi tog bussen från Karon till Krabi. Passade på att boka ett hotell för en natt, trots att vi vet att man med största sannolikhet blir lurad på ett sådant ställe. Men när det bara gäller 1 natt blir man i alla fall inte ruinerad.

Ett par timmar i minibuss och ett gäng kurviga vägar senare var vi äntligen framme i Khao Lak. Minibussen släppte av oss mitt i "stan" och då var det bara att ta ryggsäckarna och börja vandra åt det hållet som känndes rätt och hoppas på det bästa. Hittade fram till Fasai House efter ca 40 min och efter att ha frågat efter vägen 5 gånger. Det visade sig vara ett riktigt fint ställe (om man ser till priset) och ca 5 min från stranden med moppe så vi valde att boka in oss ytterligare 4 nätter.

Kapten Yes

På Phi Phi kan man få erbjudanden om allt möjligt. En del skamliga men de flesta gällde endera massage eller hyra av longtail-båt. Eftersom vi hade en bra erfarenhet från Railay Beach bestämde vi oss för att hyra en longtail-båt för en halvdag även på PhiPhi. Det var en äldre man som ”trakasserat” oss ett tag som vi tillslut gjorde affärer med. Det visade sig att han var väldigt trevlig och snäll när vi väl tog oss tiden att prata med honom. Vi bestämde att vi skulle ut nästa dag och att vi skulle träffas vid piren kl 09.00.

Det är väldigt lätt hänt att det blir missförstånd när hjälpsamma thailändare vill vara turistvänliga. Vad man än frågar får man ofta till svar ett klart och tydligt YES följt av ett jättestort leende och ibland även ett skratt. Det kan vara väldigt frustrerande men tillslut blir det oftast rätt vid tredje eller fjärde försöket. Att använda kroppspråk är dock ett måste! Men Anna fick erfara att ett YES tydligen även betyda namnet Jess.

Anna: What is your name?
Kaptenen: Yes
Anna: I wounder what your name is?
Kaptenen: Yes
Anna: Can you tell me your name?
Kaptenen: Yes (Fortfarande med ett stort leende och ett hjärtligt skratt!)
Anna: Yes?
Kaptenen: Yes, Jess
Anna: Ohh Jess

Kamera till salu

Phi Phi town består av en massa trånga smågator. De flesta är stenbelagda men vissa är bara sandgator. På varje liten gata finns minst tre dykbutiker, två massageställen, massa resturanger, flera guesthouses och souvenirbutiker i överflod. Det är svårt att förstå hur allt går runt för alla småbutiker som säljer samma sak som grannen. På ön kan man hitta allt man kan önska sig. Men att vi även skulle hitta en räddande ängel hade vi aldrig kunnat förutspå.

Inne på en tvärgata var det en kille som sålde det vanliga, dvs. telefoner, kameror, minneskort till kameror m.m. Den stora skillnaden var att han hade en skylt där det stod ”Camera problems? I do repairs.” Vi lyckades alltså att träffa på en kamerareperatör på lilla PhiPhi, som dessutom lagade Canon-kameror. I Phuket fick vi höra att vi var tvungna att lämna in vår trasiga kamera i Bangkok och att det skulle ta 3-7 dagar att få den lagad (säkert dyrt också).

Vi lämnade in kameran utan några större förhoppningar. Han tittade på den och sa att han kunde laga den till ett fast pris och att det skulle ta ca 1 timme. Mycket riktigt 1 timme och 800 Baht (ca 160 kr; Thomas blev så exalterad så han glömde att pruta) senare kunde vi plocka ut en lagad kamera! Thomas stannade kvar och tittade nyfiket på när killen plockade isär i stort sett hela kameran.

Nu har vi allstå en liten, smidig och isblå Canon Ixus 120 IS med 12.1 megapixlar och 2.7” skärm till salu. Kameran är använd ett fåtal gånger men kablage och batteri är oanvänt. Kan levereras tidigast slutet på januari Någon som är intresserad?

Färja till PhiPhi

Nu har vi varit på Railay Beach i 4 dagar och tyckte att det var dags att dra vidare. Ikväll bokade vi därför in oss på färjan till PhiPhi. Vi ska till PhiPhi Don som är en av de två öar som kallas för PhiPhi. Den andra heter PhiPhi Lei och är ett naturskyddsområde.

Gårdagens snorklingtur var underbar trots att vi råkade bränna oss på ryggen. Vi såg två moränor, två blåsfiskar och en massa annat som vi inte vet vad det heter... :) Korallerna var inte mycket att skryta om då det mesta var dött och grått, antagligen på grund av alla turister.