HCMC (Saigon)

Nu är vi framme i Ho Chi Minh City som tidigare hette Saigon. Vi anlände i förrgår kväll med flyg från Phuket. Det var faktiskt billigare att flyga från Phuket än Bangkok trots att flygresan är ca 50 minuter längre! Vi fick skjuts från Khao Lak till flygplatsen av chefen på vårt guesthouse. Det var en trevlig tur och vi fick lära oss thailänska och om den thailänska kulturen. Hon lovade till och med att lära oss laga thai-mat när vi kommer tillbaka. :)

Flygresan tog omkring 2 timmar och vi landade kl 21.00 i Vietnam. Som vanligt landar vi så sent att alla billiga bussar slutat gå för dagen. Det fick bli en taxiresa in till centrum (distrikt 1) för 8 US$ eller 140 000 VND vilket var överkomligt. Vi åkte med en trevlig kvinnlig taxichafför som pekade ut några sevärdheter i HCMC på vägen till vårt förbokade hotell. Chaffören lärde oss att säga Xin chao = Hej och Cam on = Tack. Man kommer förvånansvärt långt med dessa två små ord.

Hittills hade allt gått smidigt... När vi kom till vårat förbokade hotell visade det sig att de inte hade några rum kvar men att de hade vår bokning! Rummet vi skulle ha var tydligen ockuperat av en kille som blivit sjuk under dagen och som hotellet inte hade hjärta att slänga ut. Just då blev vi oerhört irriterade pga att vi var trötta efter resan och att klockan hade redan hunnit bli över 22. Det kändes dessutom som om killen i receptionen mest var orolig för att vi skulle skriva en dålig recension om hotellet. Han släpade med oss till ett grannhotell för att boka in oss där istället. Vi krävde att få se rummet innan och tillslut gick de med på det. Det räckte med att titta in för att veta att killen försökte kränga på oss ett rum som var riktigt mycket sämre än hans egna hotell. Det kallar vi dålig service. Vi tvingade honom att ringa runt till olika hotell i närheten men det var fullt överallt. Tillslut fick han tag på ett rum och pekade ut vägen för oss. Tycker åtminstone att han kunde ha följt med och visat oss. Vi hittade tillslut hotellet som han ringt upp men vi sket fullständigt i att bo där.

Hittade istället ett eget litet hotell som heter Ngoc Minh som ligger i en tyst liten gränd i närheten av den lite större vägen D Bui Vien. När vi checkat in och gick ut för att äta en bit mat upptäckte vi att alla hotell som för en liten stund sen var öppna nu var igenbommade och att allt var släckt. Tydligen stänger hotellen kl 23.00 i det här området. Så lite flyt hade vi ändå. :)

Julboende

Det har inte varit lätt att hitta julboende för ett hyfsat billigt pris, bra standard och nära Nang Thong Beach i Khao Lak. Men efter en halvdags slit (köra runt med moppen och fråga på olika resorts) lyckades vi tillslut hitta ett hotell som uppfyllde i stort sett alla våra krav. Jippi! Vi alltså kommer att fira jul på Khaolak Countryside Resort and Spa. Nyår har vi ingen aning om vart vi hamnar än. Vem vet det kanske blir i en hydda uppe bland träden i Khao Sok nationalpark? Inget bestämt ännu.

Ytterligare ett stort plus med hotellet är att vi får förvara ena ryggan där tills vi kommer tillbaka! Det innebär att vi reser runt med enbart Annas 50-liters ryggsäck i 14 dagar när vi är i Vietnam och Kambodja. Skönt att inte släpa på så mycket. Håller dessutom tummarna att väskan och innehållet är kvar när vi återvänder...

Förnya visumet

Som svensk får man 30-dagars turistvisum gratis när man landar i Thailand. Man kan söka om ett längre visum innan man lämnar Sverige men det kostar så det gjorde inte vi. Istället väljer vi att resa ut ur Thailand och komma tillbaka när det är mindre än en månad kvar tills vi lämnar Bangkok mot Sverige. Alltså får vi inte återvända till Thailand innan den 21 december. Totalt kan man stanna i 90-dagar under en 6-månaders period utan att ansöka om visum men då måste man lämna landet var 30e dag. Det finns ytterligare en konstig regel som innebär att man måste flyga in i landet för att få 30 nya dagar. Kommer man via landvägen får man bara 15 dagar. Låter det krångligt? Vi tycker att det är väldigt krångligt!

Vi har bokat flyg från Phuket till Ho Chi Minh City i Vietnam och kommer att stanna där i ca 1 vecka. Sen tar vi buss från Vietnam till Kambodja och stannar där i ytterligare ca 1 vecka innan vi tar flyg från Phnom Phen till Bangkok. Känner redan nu att vi har för lite tid i dessa länder men vi får göra det bästa av situationen. Vi vill nämligen tillbaka till Thailand och till Khao Lak för att fira julafton.

Födelsedag

Den 7 december var det Jörgens födelsedag. Jörgen jobbar som yrkesdykare till vardags så vad passar bättre än att åka ut till Similan Islands för att göra två rekreationsdyk. A, T och J blev upplockade på våra respektive hotell tidigt på morgonen och blev körda till hamnen söder om Khao Lak. Där fick vi kliva på en speedboat som körde oss i 1,5 timme ut till en dykbåt. Första dyket gjorde vi vid ö nr 9 på en dykplats som kallas för Breakfast Bend. Vi hade turen att få se en leopardhaj redan efter 5 min. Riktigt fin! Andra dyket hette Turtle Rock och låg vid ö nr 8. Här var korallen lite bättre och djurlivet rikare. Lyckades få syn på 6-8 spotted stingrays som låg gömda i sanden. Jörgen hade med sig en kamera så förhoppningsvis kommer det ut något kort och eventuellt någon film från äventyret.

Efter dykningen blev vi bjudna på middag på Viking Steakhouse av födelsdagsbarnet. Tack så mycket igen! När vi var iväg på dykningen hade Helena letat upp ett bageri som bakade muffinsbakelser. Avslutade kvällen hos HoJ med riktigt goda muffins och kortspel.

Det var en riktigt trevlig dag! Vi hoppas att Jörgen är nöjd med sin "27-års" dag och att vår present kommer till användning!

Nybörjare

Mopparna man hyr i Thailand är automatväxlade vespor, 125 kubikare. Alltså hyfsat enkla cyklar att manövrera. Det största problemet för turisterna brukar vara att komma ihåg att hålla sig på vänster sida i trafiken. Vi har ju kört mer vänster- än högertrafik det senaste halvåret så det är ett mindre problem för oss. Annas största problem är att hon aldrig har kört moppe i hela sitt liv utan har nöjt sig med att åka med eller ta cykel. Men nu tyckte Thomas att det var dags att ändra på det!

Vi letade upp en folktom och plan gatusnutt att övningsköra på. Efter ett par minuter fick Anna hyfsad kontroll på gas, broms och balans. Vi lyckades faktiskt ta oss framåt! En kvart senare var Anna fast och till Thomas förvåning var vi ute på huvudgatan och på väg tillbaka till hotellet.

Nu är det nästan slagsmål om vem som ska köra varje gång vi tar moppen! :)

ATV

Det räckte inte för grabbarna att hyra moppe i 4 dagar utan de var även tvungna att "köra av sig" på en varsin ATV. :)

De tog moppen ut i djungeln till ett ATV-center. Där fick de en varsin fyrhjuling (ATV) och tillsammans med en egen guide satte de ut i djungeln utanför Khao Lak. Turen tog ca 1 timme och gick på grusvägar och i vattendrag. Tyvärr var det inte riktigt vad de tänkt sig då fyrhjulingarna var gamla och de körde mer på vägar än i terrängen. Vägarna var dessutom väldigt steniga så de kunde inte sladda så mycket som de önskat, men de var nöjda ändå.

Minibuss till Khao Lak

Efter ett par dagar på Phi Phi med många turister, moonlight-parties och lite för många försäljare valde vi att åka vidare. Vi gillade verkligen Phi Phi men det räcker med ett par dagar i taget. Lutar åt att vi åker tillbaka efter jul och nyår.

Det blev färja från Phi Phi till Krabi först. Det var en behaglig tur med solsken och nästan inga vågor. I Krabi blev vi upplockade av minibussen som skulle köra oss till Khao Lak, eller det var vad vi trodde i alla fall. Efter ca 15 min stannade vi till vid en kombinerad busstation och hotellbokningscentral. Vi var i och för sig inte förvånade eftersom vi blev avkastade på samma ställe när vi tog bussen från Karon till Krabi. Passade på att boka ett hotell för en natt, trots att vi vet att man med största sannolikhet blir lurad på ett sådant ställe. Men när det bara gäller 1 natt blir man i alla fall inte ruinerad.

Ett par timmar i minibuss och ett gäng kurviga vägar senare var vi äntligen framme i Khao Lak. Minibussen släppte av oss mitt i "stan" och då var det bara att ta ryggsäckarna och börja vandra åt det hållet som känndes rätt och hoppas på det bästa. Hittade fram till Fasai House efter ca 40 min och efter att ha frågat efter vägen 5 gånger. Det visade sig vara ett riktigt fint ställe (om man ser till priset) och ca 5 min från stranden med moppe så vi valde att boka in oss ytterligare 4 nätter.

Kapten Yes

På Phi Phi kan man få erbjudanden om allt möjligt. En del skamliga men de flesta gällde endera massage eller hyra av longtail-båt. Eftersom vi hade en bra erfarenhet från Railay Beach bestämde vi oss för att hyra en longtail-båt för en halvdag även på PhiPhi. Det var en äldre man som ”trakasserat” oss ett tag som vi tillslut gjorde affärer med. Det visade sig att han var väldigt trevlig och snäll när vi väl tog oss tiden att prata med honom. Vi bestämde att vi skulle ut nästa dag och att vi skulle träffas vid piren kl 09.00.

Det är väldigt lätt hänt att det blir missförstånd när hjälpsamma thailändare vill vara turistvänliga. Vad man än frågar får man ofta till svar ett klart och tydligt YES följt av ett jättestort leende och ibland även ett skratt. Det kan vara väldigt frustrerande men tillslut blir det oftast rätt vid tredje eller fjärde försöket. Att använda kroppspråk är dock ett måste! Men Anna fick erfara att ett YES tydligen även betyda namnet Jess.

Anna: What is your name?
Kaptenen: Yes
Anna: I wounder what your name is?
Kaptenen: Yes
Anna: Can you tell me your name?
Kaptenen: Yes (Fortfarande med ett stort leende och ett hjärtligt skratt!)
Anna: Yes?
Kaptenen: Yes, Jess
Anna: Ohh Jess

Kamera till salu

Phi Phi town består av en massa trånga smågator. De flesta är stenbelagda men vissa är bara sandgator. På varje liten gata finns minst tre dykbutiker, två massageställen, massa resturanger, flera guesthouses och souvenirbutiker i överflod. Det är svårt att förstå hur allt går runt för alla småbutiker som säljer samma sak som grannen. På ön kan man hitta allt man kan önska sig. Men att vi även skulle hitta en räddande ängel hade vi aldrig kunnat förutspå.

Inne på en tvärgata var det en kille som sålde det vanliga, dvs. telefoner, kameror, minneskort till kameror m.m. Den stora skillnaden var att han hade en skylt där det stod ”Camera problems? I do repairs.” Vi lyckades alltså att träffa på en kamerareperatör på lilla PhiPhi, som dessutom lagade Canon-kameror. I Phuket fick vi höra att vi var tvungna att lämna in vår trasiga kamera i Bangkok och att det skulle ta 3-7 dagar att få den lagad (säkert dyrt också).

Vi lämnade in kameran utan några större förhoppningar. Han tittade på den och sa att han kunde laga den till ett fast pris och att det skulle ta ca 1 timme. Mycket riktigt 1 timme och 800 Baht (ca 160 kr; Thomas blev så exalterad så han glömde att pruta) senare kunde vi plocka ut en lagad kamera! Thomas stannade kvar och tittade nyfiket på när killen plockade isär i stort sett hela kameran.

Nu har vi allstå en liten, smidig och isblå Canon Ixus 120 IS med 12.1 megapixlar och 2.7” skärm till salu. Kameran är använd ett fåtal gånger men kablage och batteri är oanvänt. Kan levereras tidigast slutet på januari Någon som är intresserad?

Färja till PhiPhi

Nu har vi varit på Railay Beach i 4 dagar och tyckte att det var dags att dra vidare. Ikväll bokade vi därför in oss på färjan till PhiPhi. Vi ska till PhiPhi Don som är en av de två öar som kallas för PhiPhi. Den andra heter PhiPhi Lei och är ett naturskyddsområde.

Gårdagens snorklingtur var underbar trots att vi råkade bränna oss på ryggen. Vi såg två moränor, två blåsfiskar och en massa annat som vi inte vet vad det heter... :) Korallerna var inte mycket att skryta om då det mesta var dött och grått, antagligen på grund av alla turister.