Soluppgång vid Angkor Wat

Angkor Wat 06:15 den 20 dec

Det var riktigt jobbigt att masa sig ur sängen kl 04:00 men det var verkligen värt det! :)

Templen i Angkor

Man kan köpa 1, 3 eller 7-dagars pass in till templen i Angkor. Vi valde att köpa ett 3-dagars pass för att ha möjlighet att få se och utforska flera av templen utan att stressa. Lägger med en karta, lånad från Wikipedia, över området.


Dag 1 hyrde vi en tuk-tuk som körde oss hela dagen. Valde att ta de mindre templen runt det kända Angkor Wat först. Vi besökte Pre Rup, Eastern Mebon, Ta Som, Neak Pean och Preah Khan. Det tog oss 6 timmar att hinna med alla "små-tempel". Avslutade dagen med en snabbvisit i både Bayon (Angkor Thom) och Angkor Wat.

Dag 2 hyrde vi en varsin cykel och gick upp kl 04:00 för att hinna äta frukost och cykla de ca 5 km till Angkor Wat innan kl 06:00, då solen går upp. Vi ville vara tidiga för att kunna få en bra plats, men redan 05:30 hade 100-tals människor hunnit före oss! Men vi lyckades armbåga oss fram till en bra plats. Efter soluppgången cyklade vi till Angkor Thom och gick runt bland alla de tillhörande templen. Det tog ett par timmar att avverka. Cyklade sedan österut till Ta Prohm. Tänkte besöka Angkor Wat på vägen hem men då klockan hunnit bli 16:00 och vi var trötta av all cykling och alla trappor åkte vi tillbaka till hotellet.

Dag 3 tog vi en tur bara till Angkor Wat, som är det mäktigaste templet av dem alla. Vi hade nämligen inte lyckats hinna med att utforska insidan av templet på två dagar. På grund av att vi skulle med bussen till Phnom Penh redan kl 12:00 så hann vi bara med ett kort besök på 1 timme.

Phnom Penh

Vi hade tänkt utforska Phenom Pehn i en dag innan vi skulle ta bussen till Siem Reap, för att få en vilodag från resandet. Det räckte med en eftermiddag/kväll i PP för att vi skulle ändra våra resplaner. Vi tog bussen redan nästa förmiddag. Vet inte varför men båda två kände att vi inte ville vara kvar. Vi gick på magkänslan och ”flydde” norrut.

3 dagar på Mekongfloden

På en vecka i Vietnam hann vi bara med ett par dagar i Ho Chi Minh City och att ta oss till Kambodja via Mekongfloden. Vi gjorde det enkelt för oss och bokade en 3-dagars paketresa. Inte vad vi planerat från början men i efterhand visade det sig vara ett bra alternativ. Annars hade vi fått göra dagsturer och sedan ta en halvdags bussresa mellan HCMC och Phenom Penh men nu reste vi och fick uppleva Vietnam på samma gång. Klart att det var väldigt turistigt vilket var tråkigt men det var vi inställda på. Det vi inte hade väntat oss var att vi skulle få samma dåliga guide som dagen innan vid Cu Chi-tunnlarna.

Första dagen åkte vi båt på Mekongfloden från HCMC till några öar utanför Ben Tre. Där stannade vi för att besöka en kombinerad bi- och ormfarm. Vi fick prova honung, honungsvin, fruktgodis och 50 %-igt ormvin. Honungsvinet smakade som wiskey och ormvinet smakade bara sprit. Fick åka en kort kanotfärd innan det var dags för en sen lunch. Sedan tog vi båt tillbaka till Ben Tre och eftermiddagen spenderade vi på en buss till Can Tho.
Andra dagen tog vi båt från Can Tho till Cai Rang floating market. Här fick vi se hur 50-talet båtar sålde och bytte varor med varandra. Härifrån tog vi båten till en rispappersproducent och till en risfabrik innan vi återvände till Can Tho för lunch. Efter maten var det dags för ytterligare en eftermiddag i buss. Vår slutstation var gränsstaden Chau Doc.
Tredje dagen blev det en båttur till en fiskfarm och till den lokala fiskarbyn Cham i Mekongdeltat. Vid lunch blev vi upplockade av en annan båt som tog oss till Kambodjas gräns. Vi fick som vanligt fylla i en rejäl bunt med papper för att få visum och för att komma in i landet. Efter ett par timmar i båt, väntsalar och i minibuss var vi äntligen framme i Kambodjas huvudstad Phnom Penh.

Önskar att vi hade haft mer tid att utforska och resa runt på egen hand i Vietnam. Vi hade gärna velat resa längs östkusten och besöka huvudstaden Hanoi några dagar, men vi hade bara en vecka och hade behövt tre för att hinna med allt.

Cu Chi-tunnlarna

I lördags (12/12) åkte vi med på en guidad tur till Cu Chi-området där motståndsrörelsen (Viet Cong) grävde några av de välkända tunnlarna under bland annat Vietnamkriget. Det skulle vara en halvdagstur men bussen hämtade upp oss kl 09:00 istället för 08:20 och vi kom tillbaka 15:30 istället för 14:00. Vi var rätt trötta och hungriga när vi kom tillbaka då det inte ingick lunch.

Besöket var dock väldigt roligt och intressant! I turen ingick 120 meter grodgång i en liten mörk tunnel. :) Vi fick nästa klaustrofobi när vi kröp fram 4-10 meter under jorden. Förstår att amerikanerna hade svårt att följa efter ner i tunnelsystemet. Då var tunnlarna dessutom gillrade med en massa fällor. Det var svårt att förstå att människorna i detta område en gång levde i dessa tunnlar. Tunnelsystemet består av tre nivåer och vi kröp bara i det första, vilket räckte gott och väl då tunnlarna blir smalare ju djupare man kommer. Det roliga är att man har utvidgat "prova på - tunneln" för att turister ska få plats plus att det har satt in ledljus. Trots det tyckte vi att det var väldigt trångt och mörkt.

Vi fick även se hur vietnameserna gillrade olika typer av horribla fällor i djungeln. Fällorna varierade i storlek och utformning men gemensamt för dem var att de var riktigt otäcka och otroligt effektiva!

Det är oundvikligt att inte bli berörd när man går på krigsmarker. Bara tanken på hur det kan ha sett ut och på hur många människor som avlidit får en att rysa.

Vietnamkriget

Vi har besökt The War Remnants Museum i centrala HCMC. Utställningen visar Vietnamkriget genom vietnamesiska ögon. Vi fick bland annat reda på den bakomliggande historien, hur mycket kemikalier och bomber USA släppte ner över Vietnam, hur krigsfångar hölls fångna på ön Phu Quoc och hur vietnameser påverkades och fortfarande påverkas av kriget. Än idag finns det odetonerade bomber kvar och vattendrag samt marker är förorenade av många olika miljögiftiga kemikalier. Till följd av all den kemiskabombningen under kriget har många vietnameser fått eller fötts med deformerade kroppar och många kan inte ens få barn. Den miljöfarligaste kemikalien som användes kallades Agent Orange och bestod av dioxin.

Det fanns även en utställning som hyllade krigsfotografer och korrespondenter som avlidit under kriget. Den utställningen var väldigt intressant och lärorik. Fotografier tagna av japanska, amerikanska och vietnamesiska fotografer skildrade kriget in-action.

Det är svårt att föreställa all den förödelse som Vietnam utsattes för. Men vi har fått en bättre förståelse och en annan inblick i vad som en gång utspelats i detta land.

Mopedtjuvar

Vi har hörtalas om att det finns en hel del "mopedtjuvar" här i HCMC. Det är två tjuvar som sittandes på en moppe sliter med sig handväskor och kameror från turister. Vi går därför med en liten ryggsäck som är svårare för tjuvarna att ta. Den utan ryggsäck försöker dessutom gå ytterst på trottoaren, alltså närmast vägen. Allt för att försvåra så mycket som möjligt för tjuvarna!

Oftast får man bara höra historier från andra, som i och för sig är tur för oss, men idag fick vi se en mopedtjuv in-action. Det var ett gäng tjejer som gick längs med gatan och alla hade handväskor. En moped swishade förbi, så som de brukar, först oss och sedan tjejerna. Helt plötsligt såg vi hur ena tjejen slets med mopeden och slungades ut i gatan. Först trodde vi att hon blivit påkörd men när moppeföraren gasade på ordentligt efter olyckan förstod vi att det var tjuvar. Hörde dessutom från någon i folkmassan, som samlades efter tumultet, att hon blivit av med väskan. Allt verkade ha gått bra med tjejen, bara några skrapsår och en ömmande vänsterarm. Det var faktiskt riktigt otäckt att bevittna väskstölden!

Vi tycker härmed att HCMC är en riktigt galen stad. Inte nödvändigtvis otäck utan snarare väldigt oförutsägbar. 5 minuter efter olyckan kommer dessutom en kille fram till oss och undrar om vi ville köpa marijuana. Ja, det gäller att ha fötterna på jorden och inte stressa upp sig så att man kan njuta av de positiva saker som HCMC och Vietnam har att erbjuda.

Cyclo

Trafiken i Ho Chi Minh City är riktigt galen! Det är bilar, mopeder och cyklar överallt. Ett fåtal gatukorsningar har trafikljus men i de flesta tycker vi att det verkar som om regeln "Gasa, blunda och hoppas på det bästa" gäller. Mitt i detta kaos ska vi gångare ta oss fram! Det gäller att vara bestämd, lite våghalsad och inte göra några hastiga rörelser. Med lite tur väjar de flesta trafikanterna för dig!
Idag valde vi att ta oss runt stan skjutsad på en cyclo, som är en specialbyggd cykel. Lite svårt att förklara så det blir en bild istället. Vår glada chafför heter Ben. :)

Högertrafik

Vi har blivit så vana med vänstertrafik att vi fick en chock när vi kom till Vietnam. Det känns riktigt konstigt att se bilar köra på höger sida. Undrar hur det blir när vi kommer hem och ska köra bil för första gången efter resan?!

Många nollor blir det!

I Vietnam är det lätt att bli miljonär! Det räcker med att gå till en bankomat och ta ut ca 400 kr så vips är du miljonär. Det är nämligen så att 1 kr motsvarar ca 2400 vietnamesiska dong. Det blir många nollor att hålla reda på :) En 33 cl coca cola kostar 9-12 000 VND och en lunch ca 55 000 VND.

Igår besökte vi den stora marknade Ben Thanh. Här säljer de sidentyger, billiga kopior av märkeskläder, mat, skor, parfymer, souvenirer m.m. Vi passade på att köpa lite kläder. Anna prutade ner ett par byxor med ca 200 000 VND och Thomas en t-shirt med ca 60 000 VND.