Paganakan Dii

När vi väl hittade rätt bland alla bussar och hade kommit fram till Sepilok mitt i natten var vi tvungna att leta upp en taxi för att ta oss till hotellet. Vi stod i väggrenen där bussen släppt av oss och kände oss väldigt vilsna, trötta och ensamma. Det fanns inte en enda människa att fråga eftersom vi var i utkanten av den malaysiska djungeln. Tillslut upptackte vi att det lyste pa andra sidan vagen och släpade med oss ryggarna för att försöka hitta en taxi. På andra sidan vägen kom en gravid malaysisk kvinna mot oss i mörkret och frågade om vi behövde taxi och vi svarade glatt ja. Hon vinkade till sig sin man som satt i deras privata landrover. De var mycket trevliga och körde oss ända fram till dörren till hotellet Paganakan Dii. Hotellet byggdes 2008, personalen var väldigt trevliga och maten riktigt god. Ett litet paradis ute i ingenstans helt enkelt.

Hotellet bestod av ett antal chalet (hydda på pålar) och ett antal longhouse (sovsal på pålar).Vi bodde själva i ett longhouse med 20 bäddar. Huset var placerade i utkanten av djungeln med stora öppna myggnätsklädda fönster. Detta innebar att man varje morgon vaknade av att solens strålar började skina in i rummet och över den gröna och täta djungeln utanför husknuten. Det var en häftig känsla att kunna ligga i sängen och titta på när solen gick upp klockan halv sex på morgonen. Vaknade man inta av det dröjde det inte länge innan djuren runt omkring vaknade och gav ifrån sig ett eufori av olika högljuda läten.